Jag heter Therese Kahnberg och är född 780407.
Jag bor på Söder i en lägenhet på 4 rum och kök själv, jag har assistenter dygnet runt och min mamma ser till att allt är bra och att det finns personal.  

Jag har tre syskon som flyttat hem ifrån, jag är född 78 och minstingen i familjen.

 men när jag var mindre tog mamma hand om mig.

Från år -94 när LLS-lagen kom började jag få lite assistenter.

Jag har Epilepsi, en grav psykomotorisk utvecklingstörning,

är rörelse hindrad med cp skada och lite små autistiska drag.

När jag föddes var jag relativt frisk, men vid fyra månaders ålder fick jag min första kramp.

Efter det så fick jag fler kramper som jag fick dygnet runt.

Så det var ofta in och ut på sjukhus.

När jag var ett år fick jag min diagnos svår epilepsi.

På min pappas sida har jag en halv syster med samma sjukdom som jag.

Så det kan vara ärftligt.

Jag har  kramper på dagtid.

Om jag sovit dåligt eller är trött eller ligger

och vilar på dagen så kan det komma en och annan kramp.

Det är viktigt att jag är under uppsyn för att det händer som sagt att

Jag kan få kramper på dagtid, och sitter jag på toan är det bra om man tittar till mig.

Det händer även att jag får tysta kramper.

Men som oftast får jag kramper på natten då jag sover och är avslappnad.

Jag har i snitt 40-60 kramper i månaden, anfallen är oftast kortvariga,

men dom kan se hemska ut och man måste ta dom på allvar.

Jag äter medicin varje morgon och kväll, vilket är otroligt viktigt för mig.

Jag äter medicinen för mina kramper och lite lugnande just för att jag

kan skrika ganska högt ibland och det kan vara jobbigt.

När jag var 2 år lärde jag mig att gå, jag gick korta sträckor inomhus med tillsyn och stöd.

Blev det allt för långa sträckor så hade jag min rullstol eller vagn.

Jag slutade att gå någon gång år 1999 och nu sitter jag i en rullstol dagligen.

Jag använder en gåstol som jag går i med hjälp utav mina assistenter .

Den ser ut som en fyrahjuling med sadel, fast utan trampor och styre.

Jag går några steg med benen, ibland blir jag trött då får mina assistenter hjälpa mig genom att föra mina ben ett steg i taget och putta på lite lätt.

Det är jätte viktigt för mig att komma upp i gående ställning för blodcirkulationen och träningen i ben och rörligheten i hela kroppen.

Min gå träning är därför viktig och inte bara det, de är kul att jag får komma ut och röra på mig. Jag tränar i gåstolen två gånger om dagen.

Jag "Cyklar" även på en cykeltramp då jag sitter i min rullstol och tränar med benen, den använder jag ca en gång om dagen för att jag inte ska bli allt för stel i mina ben.

Jag har ett ståskal som jag använder ibland tex när någon av mina assistenter lagar mat, ståskalet är roligt för mig, jag kommer upp i samma längd som mina assistenter och får då sträcka ut mina ben.

Jag kan mer än du tror.

Jag kan sitta själv på ex sängkanten utan ryggstöd, jag har väldigt bra balans och styrka i magen, rygg och armar.

För att jag ska sitta där så måste du vara bredvid mig, leka med mig, prata med mig.

Ge mig en liten putt då och då när det är vingligt.

Ibland kan jag vara lite lat och lägger mig helst ner så det gäller att se till att jag har roligt.

Har jag tråkigt så somnar jag oftast.

Jag har en röd matta som man kan rulla ut på golvet, där sätter ni ned mig och jag får leka med bollen, pussel, och andra leksaker. Kanske kan jag även krypa något steg när jag är på humör. Mattan är en väldigt bra träning, och det är kul att få sitta tillsammans med någon assistent och leka. Jag har även en rulle som jag sitter ibland på med min assistent är bra för min balans,

Jag saknar språk och pratar inte som du, men genom vissa läten och när jag pekar så förstår man vad jag vill. Efter en tid så lär man säg att tyda lite av mitt språk, i början kan det vara svårt men när vi känner varandra så förstår vi också varandra.

När jag var mindre så sade jag några ord, ex mamma, mina syskons namn, vovva och jag härmade djur som ex hund, katt, häst. Vilket också är bra om ni upprepar för mig.

Man vet aldrig om det kommer tillbaks någon dag.

Som sagt efter en tid med mina assistenter så lär de sig mitt språk.

Jag uttrycker vad jag vill och inte vill på ett tydligt sett.

Jag pekar, gör läten och så är jag väldigt pedant ex, inga skåp luckor får vara öppna för då skriker jag och pekar tills någon stängt dem.

Jag vill ha det snyggt och rent hos mig, det får heller inte stå några mjölk paket framme. För då e det samma sak, de ska in i kylen och eftersom att jag är envis så ger jag mig inte förs jag fått in det i kylen. Men det är ju också en del utav min charm.

Det är små saker och unika saker som är speciellt för mig, precis som du så är jag också en individ med en personlighet. Jag vill ha mitt hem på mitt sett precis som du.

Jag är en mycket glad tjej, gillar att stå i centrum och att människor pratar med mig.

Jag gillar att leka, busa, även att kolla på bilar, bussar och ha mycket ljud omkring mig.

Jag har en boll på min ute rullstol som jag tycker om att leka med och brukar kasta ned på marken, Jag tycker det är kul att mina assistenter får ta upp den och ge den tillbaka till mig.

.

Jag kan även lägga pussel, vilket jag tycker är jätte kul.

Och för det mesta så lägger jag det alldeles själv, men ibland ska du få hjälpa mig och jag ska visa dig hur man lägger pussel, jag vill ju se att även du kan det. Och ibland så är det för sällskapet som jag vill att du lägger det med mig.

Jag brukar åka och bada en gång i veckan enligt planering, och det är också en favorit syssla.

Då är mamma och assistenter med mig, minst två personer måste vara med mig, för ibland plaskar jag och kan även få vatten i munnen så det är viktigt att ha tillsyn och hjälpa mig om det är något. På sommaren badar jag nästan varje dag, då åker vi till Sköndals Handikappsbad vilket jag tycker är jätte roligt.

Jag tycker om att vara ute, gå på promenad, kolla på bilar och bussar, titta på människor och allt annat som rör sig inne i staden. Tycker även det kan vara gott att gå på någon uteservering och äta något som  glass eller fika.

I matvägen tycker jag om nästan allt, men är ganska misstänksam innan jag smakat på maten, är det gott så vill jag ha mer, man måste också se till att maten inte är för varm så att jag bränner mig. Man måste även ha tålamod med mig, ibland kan jag protestera även fast det är något gott, så det gäller att inte tappa tålamodet. Utan försök igen och igen, vänta kanske en stund, prata med mig.

Maten får inte vara för torr, eller kall. Man måste också skära den ordentligt för jag inte tuggar, utan jag sväljer den bara.

Vid varje måltid ska man försöka få mig att äta själv, för det kan jag, om jag inte är trött, sjuk eller på något annat humör, och ibland så kan jag vara väldigt skakig i armen.

Jag är matglad och äter gärna själv, men ibland måste du hjälpa mig om jag inte orkar.'

Dricker gör jag med hjälp utav dig och en sked, men tränar även på att dricka ur glas och förhoppningsvis så ska jag klara det någon dag igen.

Jag kan vara väldigt busig, gillar att kasta saker på golvet, det är så roligt när du får plocka upp dem. Därför måste man tänka på att inte ställa saker som kan gå sönder i min närhet, eller där jag kan sträcka mig och få tag i det, jag kastar gärna det på golvet och som ett glas så går det självklart sönder.

Nu kanske du också undrar hur jag förflyttar mig mellan säng och stol o.s.v eftersom att jag inte kan stå själv. I min lägenhet finns det taklift i nästan alla rum, man sätter mig i en sele och lyfter mig från sängen till stolen.

Man måste vara försiktig och sätta fast mig noga så att jag inte ramlar och gör illa mig.

Jag är väldigt snabb så det kan hända på två sekunder att jag bara vill ta upp något från golvet och då ramlar. Så jag måste ha tillsyn och man måste vara noga, för det får inte hända att jag ramlar och gör mig illa.

Jag tycker om att vara fin på dagarna och därför är det viktigt att du håller mig ren och fräsch.

Med fina frisyrer och fina kläder. Jag har väldigt mycket kläder som du kan välja mellan.

Om jag blir smutsig eller blöt så måste du byta kläder på en gång. Jag har alltid ett extra ombyte med mig om vi är borta. Jag vill inte ha en smutsig tröja på mig, precis som du kanske inte vill ha det.

Eftersom att jag inte kan säga eller avgöra själv när jag måste gå på toa är det viktigt att du sätter mig på toa mellan jämna mellan rum, ex, när jag ätit mat, sovit middag, vart ute.

Visst kan det hända olyckor att jag kissar på mig, men för att förhindra det så mycket som möjligt så sätt mig ofta på toa. Varken du eller jag tycker om att det händer. Efter en kramp kan det hända en olycka, sätt mig på toastolen direkt efter krampen, om jag inte har kissat på flera timmar.

Jag vill absolut inte sitta eller sova i stolen och vara blöt, så titta ofta.

Dessutom har jag lätt för att bli sjuk,

så jag får absolut inte sitta i stolen blöt eller med blött hår när det är kallt ute.

Inte heller ha för tunna eller för varma kläder på mig.

Utgå från dig själv hela tiden och tänk på hur du vill se ut när du går ut genom dörren.

Hoppas vi kommer att trivas ihop nu har du också fått en inblick hur jag är som person.